Hans Murman kommenterar de nya planerna för Sturegallerian

Jag är inte bitter…(för att citera Robert Gustafsson)……Än!
Men blir väldigt fundersam.
Vad är syftet med att riva snart 30 årig arkitektur som både fungerar och är ett av få exempel från 80 talets sista hälft, som till vissa delar är unik arkitektur i Sverige?
Det sista vågar jag påstå fast jag talar i egen sak.
Jag syftar här på Rummet som omsluter Tures.

Passa på innan detta rivs:

Titta på den svängda ” structural glazing ” fasaden som inte ens Pilkington kunde bygga då! Jag tror att det är den första som gjordes i Sverige – ca 8 år före Annexet till Kungliga Biblioteket; Eller det raffinerade tilluftsystemet som blåser luft på glasytorna så att klimatet funkar året om; Eller entréomfattningarna i 2 mm rostfritt stål, som tack vare plåttjockleken speglar intilliggande fasader och förser det glasade rummet med tilluft, är varmluftsridå, brandventilation och innehåller nedsänkta dörrpartier sommartid; Eller fundera över hur i hela friden man kan bocka vinkelstål  i radier i den ledden utan att de bucklar sig. Vi är några som vet och att det krävdes både mod, fantasi och erfarenhet från många, från beställare till konsulter och utförare för att åstadkomma
detta slutresultat.
Stålpelarna som är målade med den danska färgen Grafital förstärker materialiteten och ger rummet tillsammans med de befintliga fasaderna en unik atmosfär. Stående längst in i liv med trapphuset kan man fortfarande sikta 8 mm luft mellan knippepelarna ut mot Grev Turegatan.
Den vackra stenfasaden kommer tack vare den 40 cm breda glasslitsen mot fasaden fram och ger karaktär till rummet och genom Bengt Källgrens från den tiden fina ljussättning får rummet en behaglig atmosfär även kvällstid.
Och lyssna; Rummet fungerar akustiskt!
Den hyvlade jämtlandskalkstenen  på golvet är satt i bruk  och ger utekänsla och har klarat att åldras.
Här finns också en uteservering inomhus och serveringspersonal behöver inte korsa galleriagångarna med maten som dyker upp underifrån och har gjort det i snart 30 år.
Människoflödet är nära de som sitter på Tures där man både syns och blir sedd. En självklar mötesplats.
Glastaket är otroligt enkelt med tekniken som behövs i alla glastak dold – ett ventilerbart växthustak med tunna profiler som släpper in mycket ljus. Här kan man uppleva ett speciellt ljus eftersom det här är en plats med lite sol. Detta fanns inte tidigare i den här skepnaden men har nu fungerat i nästan 30 år.

Och grönskan är infälld i samma nivå som golvet.
Ovanför glastaket finns både kontor och bostäder som behöver frisk luft.
Exteriört ger de stora glasen mot Grev Turegatan – vilka endast sitter i ett sågat spår fasadstenen – ett väldigt reversibelt intryck och entréerna signaleras och leder in till de lagom breda passagerna.

Nu vill man ersätta allt detta med ett privat torg med stenlagd uteservering mestadels av året i skugga och lägga entrén långt bort från Grev Turegatan.
Vi som kommer ihåg hur den här privata gatstumpen såg ut tidigare tror inte att den kommer att förbli utan tak särskilt länge om det här genomförs som förslaget ser ut.
Och varför då riva, för att man kan riva? Att lägga ett glastak vid taklisten löser inte problemet som i det förra förslaget så det var inte ett bra alternativ det heller med sina anslutningsproblem åt alla håll. Freys hyrverksfasad kommer fortfarande inte att ha sin sockelvåning mot det fria.
Utan det redovisas ett glasparti med ett bockat pulpettak. Förslaget kommer också att  framhäva de nya påbyggnadernas möte med tornet över trapphuset.
Är det här att ”säkerställa att såväl nybebyggelse som den på- och ombyggda bebyggelsen ges en hög arkitektonisk kvalitet genom omsorgsfull och varierad gestaltning” som det står i programförklaringen? Jag är skeptisk…

För övrigt  har jag inga invändningar mot att man öppnar upp hela kvarteret men man behöver ju inte ge sig på saker bara för att det går att riva. Eller göra höga smala innergårdar som omöjliggör bostäder. Det finns anledningar till varför det ser ut som det gör idag. Det var ju flera olika fastighetsägare på 80-talet som alla hade sina förutsättningar och referenser. Allt var inte dåligt som gjordes då. Man kanske skall gå ett varv till med några delar i det här förslaget och behålla rummet över Tures, för om man enligt förslaget vill ta bort nedersta kontorsvåningen i Freys så går det utmärkt att ansluta galleriagångarna till Tures rum. Det ser nästan ut som just det var tänkt så!

Hans Murman
Ansvarig arkitekt för Kv Sperlingens Backe 54 1985-1995
Arkitekt SAR/MSA
Ledamot av Konstakademien