År 2006 vann Murmans förslag "Badjáneapmi" arkitekttävlingen om Sametinget, utlyst av Statens Fastighetsverk. Sedan dess har det gjorts en tomtutredning av alternativa byggplatser.
Utdrag ur tomtutredningen (pdf)
Tanken var att Sametinget skulle bli ett nytt landmärke och en viktig symbolbyggnad för samerna. På långt håll, när man närmar sig Kiruna, avtecknar den sig därför som en månskära mot himlen. Byggnaden visar stolt upp sig, öppnar sig, tar in naturen och bjuder in människan. Den uttrycker tillhörighet till samisk byggtradition och kultur, samtidigt som modern träbyggnadsteknik används.
Platsen
Försiktigt nedställt mellan träden öppnar sig huset mot sydväst, där fjällbjörkar och rönnar smyger sig ända in mot fasaden. Huset omfamnar ett naturrum med en öppen eldstad, en symbol för värme och hemkänsla, vars varma ljus reflekteras in överallt i byggnaden. Dess form skapar lä för elden i förplatsens fokus. Marken trappar i omslutande gradänger för publiken vid uppträdanden och samling och blir ett fång för den första solen i brytningen mellan vinter- och sommarljus.
Stenmurar på platsen flyttades om och kompletterades för att förstärka byggnadens bågform och markera nivåskillnaderna i böljande rörelser. På den upplyfta, södervända förplatsen porlar regnvattnet i en liten bäck över skifferblocken. Framför entrén ligger större stenblock att gå på. Den skifferklädda ytan följer med in i byggnadens entréhall.
Huset
Den tydliga formen har blivit en ny symbol i samklang med omgivande fjäll – en snövall med skarpa linjer, formad av vinden. Den sköldformade, skyddande fasaden som möter nordvindarna utgörs av stora tjärmålade spån på förvandring – samma princip som på Kiruna Kyrka, fast i modern tolkning.
Söderfasaden är som en hinna av glas. Innanför ligger ett luftat utrymme och sedan en inre träklädd fasad. Byggnadens olika våningsplan avslutas som fint snickeriarbete – en trälåda liksom en fin ask i sameslöjd, med inslag av metall, mönster och starka färger. Trälådans överkant och den belysta tunna takfoten avtecknar sig i stadsbilden som en ljusslits.
Interiören
När man stiger in i foajén och rör sig längs den bågformade fasaden upplever man husets hela höjd och volym, ända upp till mötet mellan den inre fasaden och taknocken. Glaset är screentryckt med ett mönster av en renhjord, som även fungerar som solavskärmning. En öppen trappa som löper mellan husets plan skapar kontakt, möten, överblick och en känsla av rymd.
Entréplanet rymmer plenisalen samt butik, café, bibliotek med mera. Dessa funktioner ligger som fria volymer i ett öppet landskap, likt skålar av trä och näver.
Källarplanet rymmer filmsalen och de tekniska utrymmena, medan de administrativa funktionerna ligger på de övre planen. Arbetsplatserna finns i cellkontor längs den norra fasaden. Glasade väggar skiljer rummen från mittkärnan och nära dem finns flera öppna mötesplatser för samtal. Högst upp ligger motions- och relaxavdelningen med utblick över den nära fjällvärlden och ända bort till Kebnekaise.
Sametinget möter den moderna arbetsplatsens krav både på avskildhet och på social kontakt. Hela byggnaden kommunicerar öppenhet och samisk identitet. Att kunna identifiera sig med sin närmiljö är viktigt i både stor och liten skala och interiördetaljer och färgsättning har utformats i samråd med samiska konstnärer. Inredning och byggnad samverkar som en helhet.
Artiklar ur:
Arkitektur nr 5 2006
Forum AID nr 3 2006
Ice Architecture Germany 2009
Arkitekturmuseum om tävlingen
Pressbilder
